Ulrika 65 %

I lördags sprang jag och min kärlek ♥ midnattsloppet. Mitt första riktiga tävlingslopp så jag var väldigt spänd. Var rädd att mina knän inte skulle hålla m.m. Men väl framme i fållan så kändes det riktigt härligt. Bra stämmning och förväntansfulla människor. När vi väl fick börja springa så fick jag smärtor i vänster knä vilket jag blev lite sur på men det gick över efter en stund. Vilket resulterade i att jag inte vågade ta i för mycket. 

Det som var så himla mysigt var alla som hejade på, och en liten flicka sträckte ut sin hand och high fivade så jag slog lite lätt på hennes lilla hand :) SÅååå sött.  Det kändes grymt häftigt när folk applåderade och skrek på oss alla som sprang man fick lite ny energi utav det.

Det som jag själv inte uppmärksammade var att vattnet tog slut och lite annat. Själv tog jag inte vatten förrän jag kom till vätskekontrollen vid 7 km.  Vi hade laddat med vatten redan någon dag innan eftersom vi förstod att det kunde bli varmt. Dessutom tog vi med oss en varsin flaska så vi kunde dricka en del innan vi startade :). 

Det var en tuff bana med jobbiga backar, tidigare när jag sprungit milen så har det varit en flack bana och det bästa jag sprungit är då 64 minuter. Så nu när jag sprang milen så slog jag mitt eget personbästa, 60 minuter och 1 sek. Mitt mål innan var att springa under en timme. Vilket jag var 2 sekunder ifrån, kanske lite surt men känner mig ändå väldigt nöjd med tiden eftersom det var en mycket tuffare bana + 90% luftfuktighet enligt nyheterna. Lyssnade på nyheterna igår och där sa de att det var nära att de tänkte ställa in loppet. Så då kan jag få känna att den tid jag tog är en väldigt bra tid. 

Strax efter 9 km:s skylten så hör jag någon skrika det är bara 700 meter kvar till mål vilket resulterade i att jag tog i för glatta livet, men tänkte vart är mål då ser ju inget. Efter en stund så såg jag målskylten längre bort. Kändes som om jag inte kom någon vart när jag sprang. Men rätt som det var så var jag i MÅÅÅÅL, vilken känsla.. min kärlek sa du slog ditt PB shit va nice... trodde jag aldrig att jag skulle göra eftersom min tanke bara var att spelar ingen roll vilken tid bara jag klarade mig runt. När vi var framme så sa någon till oss att ta av oss chipen och lägga dom i en låda. Efter det så fick vi medalj, banan och energibar ja och en mugg vatten blev det :) Kände mig rätt yr när jag stannade vid mål men jag återhämtade mig snabbt.

Dessvärre så var det två personer som dog under loppet så jag skickar massor med tankar till deras anhöriga.



Här följer lite bilder:



   

Vi förbereder oss inför loppet, min kärleks föräldrar körde oss till Zinkensdamm. Sista bilden är medaljen :)


Efter loppet så tog vi tunnelbanan till Slussen för att gå hem till min kärleks föräldrar och låna deras dusch (de bor på söder). Blev ju då att vi gick banan som vi precis sprungit fast åt fel håll.. så kontrollanterna trodde att vi gick åt fel håll så vi sa vi är färdiga. Grattis sa dom :) Det kändes grymt bra. När vi väl var hemma hos min kärlek (kl 01.00) Så tyckte vi att vi skulle skåla i vin/öl och äta lite godis. Vi fick en påse med lite godis utav kärlekens mamma och däri hade hon även lagt varsin presentkort till SF som present för att vi sprang loppet. Sååå himla underbar.  Vi tog en klunk och någon bit godis och kände.. nä nu går vi och lägger oss. Vi var helt slut men väldigt nöjda.
/U