Normalviktig!!!!!
Var hos Dietisten Linda igår sista kontrollen efter operationen, tänk att det gått så lång tid som 6 månader nu. Hon sa att jag kan gå ner 5 kg till sen bör jag stanna av så det är min plan just nu att gå ner lite till. Men må bra i första hand.
Kan inte fatta att det gått så fort, minns det som igår när jag satt och väntade i salen på att få bli nerkörd till operation, jag var så himla rädd så nervös. Tänk om nått händer... men ville ändå ta den risken för min hälsa skull och för mina barn:) Och idag är jag så glad att jag gått igenom det här... det har varit tufft men så VÄRT det.
Finns det frågor eller vad som helst så fråga på
//Ulrika
Grattis!! va kul för dig! det går bra att länka mig. jag är ett litet steg närmare nu.. väntar på att betalningsföbindelsen ska bli påskriven nästa vecka så sen blir det faxat till danderyd.. o sen blir de att vänta o vänta...
Stort grattis till dig:)
Blir så glad när jag läser din positiva känsla trots allt slit! Har bestämt mig för två månader sedan att NU SKA jag göra det...känner mig väldigt rädd, men kan samtidigt inte leva med den tyngd som belastar, knän, fötter, rygg..Så jobbigt att göra de enklaste saker, strumpor, skor, hoppa i o ur bilen. Känner en avsky för min egen kropp och så kan man ju bara inte leva för resten av sitt liv!?
Har blivit mer orolig efter att försökt "läsa på" på internet. ...många olyckliga historier o skräckberättelser har jag läst. Känner mig så glad över din "solskenshistoria" förstå mig rätt..
Har du upplevt någon form av depression efter op? Har läst att det är rätt vanligt.
Själv har jag ett problem som kanske låter konstigt, många av mina vänner och arbetskamrater förstår inte att jag vill göra detta. De upplever mig inte så stor, men jag har BMI på 42. En tjej sa:
- Neeej Nonne, ta inte den genvägen! ...hm, vaddå genväg!? Jag har gått en OMväg som sliter enormt hårt både fysiskt och mentalt... Har insett att detta tänker jag inte alls vara så öppen med som jag velat från början. Nu får det bli närmsta släkt o vänner - de jag litar på - som jag kan vara öppen med.
Hur gjorde du? Jag är jätteglad över att ha hittat din blogg som jag kan hämta styrka o inspiration ifrån.
Tack och kram!
/Nonne
Hej igen Ulrika,
Vilka superfina nya bilder du lagt upp! Anledningen till att jag skriver (förutom att än en gång tala om hur underbart det är att läsa din blogg och säga att du är superfin på bilderna!) är att jag äntligen - idag - har fått min kallelse till Ersta sjkh. Nu pirrar det otroligt av glädje och oro. Men den 21/4 ska jag på info möte, 29/4 träffar jag dietisten och den 4/5 får jag snacka med läkaren... så äntligen är det "min tur"! Tala om skräckblandad förtjusning. Jag hör av mig igen om hur det går, och en ständig följeslagare av din blogg DET är jag!
Stor kram,
Nonne
Hejsan!
Grattis!
Härligt att läsa om din "resa" själv är jag på väg på min 5:e månad efter OP.
Blir så insperarad av att se dina bilder - kan nästan tro att det är du och din syster på bilderna.
Än en gång GRATTIS!
/Regina
HEJSAN!
VILKEN RESA DU HAR GJORT.
MYCKET INTRESSANT LÄSNING.VILKET "HÄRLIGT" ORD NORMAL VIKT.FÖRSTÅ OM DU FICK ETT PIRR I MAGEN.SJÄLV VET JAG INTE NÄR DET VAR MAN HÖRDE TILL DEN GRUPPEN,TYVÄRR.
MIN LÄKARE HAR SKRIVIT EN REMISS ÅT MIG,SÅ HUVUDET ÄR SOM EN KARUSELL MED FUNDERINGAR.MEN MAN GREPPAR EFTER HALMSTRÅET VID 48-ÅRS ÅLDER.HAR PROVAT ALLT SOM MAN KAN LÄSA SIG TILL+TABLETTER,ALLT FUNKAR KORTVARIGT.SKULLE VARA SÅ SKÖNT ATT BARA VARA MÄNNISKA UTAN TITTANDE,PRAT BAKOM RYGGEN,SKAV OCH LÄTT KUNNA KÖPA ROLIGA KLÄDER.HOPPAS DU MÅR BRA I FORTSÄTTNINGEN.KOMMER ATT LÄGGA DIN BLOGG I BOKMÄRKEN,SÅ ATT JAG KAN LÄSA DIN FORTSÄTTNING PÅ RESAN TILL EN LÄTTARE VÄRLD.ANNETTE
Svar till de två sista inläggen:)
Jättekul att ni läser min blogg... :) Hör gärna av er hur det går för er... jag har tyckt att det hjälpt att skriva i bloggen ... man kan lätt gå tillbaka själv för att minnas hur det varit...kan vara bra :) Lycka till :) kram Ulrika
